Rapphöns är den bästa indikatorn på en biologisk mångfald i balans.
Finns det rätt biotoper åt rapphöns, då finns det troligen redan fasaner, harar och många fältlevande småfåglar i marken.
Har du rapphöns har du en variation av växtlighet som olika pollinatörer och insekter trivs i, buskar och andra växter som ger skydd.

Kycklingar födda i det vilda. Foto Dan Persson

Rapphöns behöver biotoper för häckning, kycklingar, vinterskydd samt utfodring och predatorkontroll.

Häckningsbiotop
Rapphönor vill ha torrt fjolårsgräs och skydd där de kan lägga ägg, ruva och kläcka sina kycklingar.
Oftas mellan grusväg och kantzon vid odlad mark.

Kycklingbiotop
Kycklingarnas behöver kunna gå från häckningsplats direkt in i blommande och skyddande kantzoner där de hittar proteinrika skalbaggar och andra insekter.

Vinterbiotop
Åkermark med hög stubb, skog- och åkerholmar med låga, täta buskar för snöfri mark och skydd mot rovfågel. Fältvilt kan också söka vinterskydd i trädgårdar och lador.